Aktuellt
2007-11-29
YTTRANDE FRÅN FÖRENINGEN FÖR BYGGNADSKULTUR
I UMEÅ; FÖRSLAG TILL FÖRDJUPAS ÖVERSIKTSPLAN
FÖR ÖN
Klicka här
för utskriftsvänlig version (pdf).
1. Sammanfattning
Föreningen för Byggnadskultur i Umeå (nedan
kallad Föreningen) tillstyrker förslagen i planen
vad gäller ny bebyggelse på norra och södra
Ön; liksom förslagen om kompletteringsbebyggelse vid
den s k Flottarbyn och i området kring Reningsverket.
Föreningen tillstyrker också planförslaget vad
gäller de berörda områdena på Teg (Fågelstigen
och Östtegs och Alviks verksamhetsområden).
Föreningen avstyrker däremot förslaget om nybebyggelse/kompletteringsbebyggelse
på Mellanön (de områden som i planförslaget
benämns Klungbyn och Radbyn).
2. Föreningens utgångspunkter
Föreningens syfte är att aktivt verka för god
byggnadskultur i Umeå; både genom bevarande av värdefull
äldre bebyggelse och byggnadsmiljöer och genom främjande
av smakfulla och ändamålsenliga nya byggnader.
I detta stadium av planeringsprocessen ser Föreningen som
sin främsta uppgift att bevaka och lyfta fram de skyddsvärda
äldre byggnadsmiljöerna på Ön; däremot
finns det för närvarande inte anledning för Föreningen
att närmare gå in på detalj-utformningen av
de planerade nya byggnaderna på Ön.
Vi noterar med tillfredställelse att kommunen i detta planförslag
övergivit idén – som fanns i de tidigare upprättade
scenarierna – om att ”smeta ut” nybebyggelsen
jämnt över hela Ön och i stället koncentrerat
den planerade nya bebyggelsen till de obebyggda områdena
på norra och södra Ön.
Vi anser dock att det är av yttersta vikt, när en
tyngre exploatering genomförs på norra och södra
Ön, att den gamla byabebyggelsen på mellersta Ön
ges ett förstärkt skydd och att de ej exploaterade
delarna av Ön görs mera tillgängliga för
rekreation och friluftsliv.
3. Den planerade bebyggelsen på norra och södra
Ön
Den stora utmaningen, vid en relativt tung exploatering av norra
respektive södra Ön, är att man kan skapa en
tillfredställande trafikförsörjning. Det är
exempelvis helt nödvändigt att den planerade gång-
och cykelbron över mot Designskolan finns på plats
när inflyttning påbörjas i det nya bostadsområdet
på norra Ön. Det är likaså nödvändigt
att det finns en väl fungerande kollektivtrafik redan från
första stund; för annars riskerar man en orimligt
omfattande biltrafik inte minst på Norra Obbolavägen.
Föreningen instämmer vidare i bedömningen att
en ny bilbro över Lillån torde bli nödvändig
vid en fortsatt utbyggnad på norra Ön.
Vid byggandet både på norra och södra Ön
måste man, med tanke på det unika och exponerade
läget, lägga särskild vikt vid byggnadernas utformning
och anpassning till älvlandskapet. Det är av utomordentlig
vikt att denna omfattande nybebyggelse upplevs som vacker och
smakfull; både av dagens och av morgondagens Umeå-bor.
Föreningen instämmer i planförslagets tanke att
den nordligaste spetsen av Ön (Norra Önabben) bör
reserveras för publika byggnader mot älven. Det är
väsentligt att dessa planerade byggnader ges en utformning
och ett arkitektoniskt innehåll som kan samspela med byggnaderna
på stadssidan av älven (både befintliga och
planerade).
När det gäller flottningsföreningens byggnader
på Södra Önabben, så hör dessa till
den tid då flottning bedrevs i Umeälven. I likhet
med den äldre byabebyggelsen, så är även
dessa byggnader kulturhistoriskt värdefulla och viktiga
för Öns historia. I den utsträckning det är
möjligt, bör därför dessa byggnader restaureras
och bevaras. Ny bebyggelse som anläggs i anslutning till
flottningsföreningens byggnader bör även anpassas
till de befintliga byggnaderna.
4. Kompletteringsbebyggelse vid den s k Flottarbyn
Föreningen har intet att erinra emot att villabebyggelsen
vid Lillån (den s k Flottarbyn) varsamt kompletteras t
ex längs med Skiljevägen.
5. Teg (Fågelstigen resp Östtegs och Alviks
verksamhetsområden)
Föreningen har inga invändningar mot planförslaget
i dessa delar så länge inte byggnadsminnet Tegsgården
påverkas negativt av den nya bebyggelsen.
6. Mellanön
Den äldre bebyggelsen på Ön, delvis med anor
från 1700-talet, finns samlad i två områden
som i planförslaget benämns Klungbyn och Radbyn.
Föreningen anser att denna gamla byastruktur har ett utomordentligt
kulturhistoriskt värde; och då inte minst med tanke
på att så många andra äldre byamiljöer
nära Umeås centrum försvunnit i samband med
stadens snabba expansion och tillväxt. Målsättningen
bör vara att denna äldre byastruktur på Ön
bevaras så oförändrad som möjligt och att
bebyggelsen ges ett starkt skydd i den kommunala planeringen.
Därför bör man avstå från all form
av nybebyggelse/kompletteringsbebyggelse inom dessa områden.
Det unika för detta område är att så väl
äldre jordbruksbebyggelse som tillhörande odlingsmarker
finns bevarade. För att vidmakthålla denna miljö
är det är därför viktigt att den äldre
odlings- och betesmarken undanhålls från exploatering.
Föreningen hemställer således att planerad kompletteringsbebyggelse
i dessa områden (enligt planförslaget 70 en- och
tvåfamiljsbostadshus motsvarande 14 000 kvm BTA) måtte
utgå ur den slutliga översiktsplanen.
7. Grönstrukturen
En viktig del i översiktsplanen, som Föreningen ser
som en nödvändig förutsättning för
kunna tillstyrka de omfattande nybyggnationerna på norra
och södra Ön, är förslagen om grönstruktur
(på sidorna 16 och 17 i planförslaget). Det är
av vikt, både för dem som kommer att flytta in på
Ön och för övriga Umeå-bor, att både
stränderna och skogsområdena i mitten av Ön
(t ex kring Pusen) öppnas för rekreation och friluftsliv.
De föreslagna gång- och cykelvägarna bör
anläggas på ett tidigt stadium. Likaså bör
restaureringen av det öppna landskapet på centrala
Ön inledas redan i början av exploateringsperioden.
Styrelsen för Föreningen för Byggnadskultur
i Umeå Göran Öberg
telefon direkt 090 – 71 40 56
mail direkt oberg@podiet.se
2006-04-04,
-09
Insändare
under Ordet fritt i VF och VK, förkortad version
Bygg
inte stora hus vid kajen!
Föreningen
Byggnadskultur i Umeå arrangerar sedan 1976 föreläsningar,
studiebesök och stadsvandringar för att öka intresset
för äldre och nyare miljöer och byggnader i kommunen.
Vi tar också upp nutida arkitektur i övriga delar
av landet och världen. Föreningen arbetar positivt
och i dialog, men har också genom åren tagit strid
i vissa frågor. Nu verkar det vara dags igen.
Vi måste reagera när vi läser att kommunledningens
huvudalternativ till placering av det planerade äventyrsbadet
är på kajen mellan broarna. Vi ifrågasätter
om kajområdet överhuvudtaget är en lämplig
plats för nya stora byggnader, främst av tre skäl.
För det första skulle "Stadens ansikte mot älven",
en av de få sammanhängande historiska miljöerna
i centrum, komma att skymmas. Sedan 1970-talet har detta stadsparti
betraktats som ett bevarandeområde i politisk enighet,
senast i den fördjupade Översiktsplanen 1998, som
för övrigt fortfarande gäller. Eller gör
den inte det?
Det finns luckor i husraden att komplettera - vi ser med stor
förväntan fram mot det hotell som ska ersätta
det nu rivna Strand hotell. Ett vackert hus - gärna med
ett modernt formspråk, men rimligt i skalan - är
vad vi hoppas på. Balticgruppen har här chansen att
ge oss ett värdefullt tillskott till miljön.
För det andra anser vi att kontakten med älven är
ett av de värdefullaste dragen i stadsmiljön i centrum.
Det är fint att se älven glittra fram i gatuperspektivet,
att kunna gå ner till kajen och sitta i solen, att kunna
promenera och cykla utmed vattnet. Det trodde vi att alla var
överens om. Varför då bygga stora hus här
nere så att man skymmer älven från staden och
omöjliggör framkomligheten?
För det tredje vill vi peka på de trafik- och parkeringsproblem
som blir konsekvensen om området bebyggs med stora hus
med publika verksamheter. Området är helt enkelt
för trångt. Ett äventyrsbad måste ju dessutom
ha utbyggnadsmöjligheter för att inte ska tappa i
attraktionskraft. Detta krav tillgodoses bättre om anläggningen
istället byggs vid Nolia-området eller vid Gamla
Badhuset.
Tänk, om man kunde gå tillbaka till förslaget
från 2001. Staden mellan broarna planerades då som
ett område för aktiviteter både sommartid och
vintertid, med mindre kompletterande byggnader. Det finns ju
ett behov av ytor utomhus för olika arrangemang. Det är
väl ett trevligt sätt att locka umeborna till centrum
igen.
Vi är inte bakåtsträvare, vi vill att Umeå
ska växa. Men när kommunledningen nonchalerar Översiktsplanens
bevarandebeslut kommer vi i försvarsposition. Vi återkommer
till detta.
Föreningen
Byggnadskultur i Umeå
Styrelsen
2005-12-09
- Bevara Rosa huset!
Man har
svårt att tro att det är sant att den Wernstedtska
gården, eller Rosa huset som den kommit att kallas, hotas
av rivning. Gården ingår ju i en av de värdefullaste
kulturhistoriska miljöer vi har i Umeå centrum -
området vid Storgatan omedelbart öster om Östra
Kyrkogatan. Här ligger Döbelns park och flera vackra
byggnader som hör till de arkitekturhistoriskt mest intressanta
i Umeå. Det här var en bostadsmiljö med hög
status vid sekelskiftet 1900 i Umeå. Bodde man granne
med landshövdingen, så borde man kosta på sig
ett hus med stil.
Rosa huset
skäms inte heller för sig i det fina sällskapet,
och den har en historia med många trådar till förhållandena
i sekelskiftets Umeå. Gustaf Lago Wernstedt kom till Umeå
som officer vid Norrlands dragonregemente och behövde en
bostad. Han valde att bygga ett parhus -det första i staden
- på en tomt mittemot residenset. Själv flyttade
han in med sin familj i den ena femrummaren och hyrde ut den
andra. Det är klarlagt att huset är uppfört efter
en ritning av arkitekten Ragnar Östberg, men omarbetad
av byggherren och umebyggmästaren Carl Sandström.
Förlagan skulle ha ingått i ett projekt med tre stora
dubbelhus/parhus som Östberg ritade på beställning
av Egil Unander-Scharin våren 1904.
Det har
trots allt länge rått politisk enighet i Umeå
om att miljön kring residenset och Storgatan ska bevaras
för framtiden. Den ingår i det beslut Kommunfullmäktige
tog om bevarande av kulturhistoriska miljöer och byggnader
Öst och Väst på stan i Översiktsplanen1984.
Den togs upp på nytt i den fördjupade Översiktsplanen
för centrala stan 1998, som inte omprövats och därför
fortfarande måste anses gälla.
För
Rosa huset beslöts redan i ÖPL 1984 att det skulle
Q-märkas i stadsplan, men det fullföljdes aldrig.
Som en konsekvens av alla dessa bevarandebeslut har Rosa husets
fastighetsägare genom åren fått favörer
från både kommun och stat för att underlätta
bevarandet. Kommunen har tillåtit ökad exploatering
genom inredning av vinden och av uthuset till bostäder,
länsstyrelsen har kunnat bidra med fördelaktiga statliga
kulturbostadslån. Länsmuseet har ställt upp
med kostnadsfri rådgivning när det gäller målning
och fönster. Senast har Länsstyrelsen lämnat
bidrag till en teknisk undersökning.
Byggnadsnämnden
har nu tydligen accepterat fastighetsägarens önskemål
att riva Rosa huset, och samtidigt flaggar man med en ersättningsbyggnad
med 50-60 lägenheter i denna känsliga miljö.
Det får en att undra vilken tyngd besluten i Översiktsplanen
1998 egentligen har idag som skydd för våra värdefullaste
kulturmiljöer.
Det är
kommunen som ensam bestämmer exploateringstal och ändamål,
dvs hur mycket fastighetsägaren får bygga och vad.
Detta påverkar i sin tur fastighetspriserna och i nästa
led hyrorna. De områden som är utlagda som bevarandeområden
bör naturligtvis inte ges en byggrätt som är
väsentligt högre än den befintliga bebyggelsens.
Då frestas ju en fastighetsägare att riva och bygga
nytt, precis som det var förr i världen - före
Plan- och Bygglagen - då förväntningsvärdena
i gamla stadsplaner drev på totalsanering i våra
stadskärnor. Inte kan heller en eller annan miljon i statsbidrag
för grundförstärkning någonsin vara lika
intressant för en fastighetsägare som den ekonomiska
favör kommunen kan bjuda på i form av ökad byggrätt.
Det var
ändå själva idén med översiktsplanen,
när detta planeringsinstrument infördes i PBL 1987,
att den skulle tas fram i en demokratisk process och sedan fungera
som ett kvitto för medborgarna och som en garanti om färdriktningen,
också när det gällde att bevara vårt gemensamma
byggnadskulturarv. Föreningen Byggnadskultur i Umeå
blir ständigt överraskad av kommunens frikostighet
med nybyggnadsrätter i beslutade bevarandeområden.
Så ska det väl inte vara? Om inte tidigare värderingar
längre gäller, så är det desto angelägnare
att ompröva dem i en ny Översiktsplan. Det är
öppnare och ärligare.
Rosa husets
rivning och byggnadsnämndens lyhördhet inför
fastighetsägarnas önskemål är en fråga
av principiell betydelse. En så stor avvikelse från
Översiktplanen 1998 bör inte vara möjlig att
genomföra utan en diskussion och ett eventuellt nytt beslut
i kommunfullmäktige. Byggnadsnämnden bör inte
ta beslut vare sig i rivningslovsärendet eller om eventuell
ny byggrätt på tomten förrän fullmäktige
sagt sitt.
Och till
fastighetsägaren, City Fastigheter, säger jag: Ni
gick väl in med öppna ögon, när ni köpte
huset i detta bevarandeområde? Tänk om nu! Arbeta
för att bevara byggnaden! Var stolta över att ni har
denna intressanta byggnad att förvalta. Ta upp förhandlingar
med länsstyrelsen och kommunen på nytt. Kanske kan
ni hitta en kompromiss. Att varsamt renovera Rosa huset kommer
att skapa en goodwill för er, som till och med på
sikt kan vara till ekonomisk nytta för företaget.
Karin Eriksson
Ordförande i Föreningen Byggnadskultur i Umeå
